Harmony.

Det var länge sedan jag kände ett sånt här välbefinnande. Jag har en fantastisk familj, riktiga vänner och en lysande framtid.
Jag har ett roligt liv och mina helger är fyllda av stunder som är ren och skär lycka.
Det var längesen jag grät mig själv till sömns, eller förbannade mig själv efter att ha gjort något "olämpligt".

Jag trodde att lycka låg i att ha kärlek såsom i en relation, men jag har aldrig varit så trygg i mig själv som jag är nu. Helt ensam. Och helt oberoende av just den lyckan. Jag räddade mig själv.

Jag vet att jag kommer att brytas sönder igen, för att kärleken kommer att skada mig fler gånger om. Men jag vet att jag är tillräckligt stark. Att man tar sig ur det och överlever.

Jag överlever och kommer att klara allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0