Konstigt slut.
På en bra helg. Det är som det brukar, när allt är bra och lugnt så ska helvetet bryta loss igen. När ska allt bara vara lugnt och fint. En tid då man kan njuta av sina nära och kära, jobb och skola.
Varför behöver det alltid finnas en underliggande stress, panikångest och gråt i allt jag gör?
Snälla, överlev.
Kommentarer
Trackback